Det sägs att tiden läker alla sår, men ärren finns alltid kvar!

I dag är det precis ett år sedan jag fick reda på att Andreas valt att avsluta sitt liv, (inte enligt datum men enligt veckodag!) Jag och Martin var och satte blommor vid graven i lördags eftersom det var den 12:e det skedde… Det känns fortfarande väldigt konstigt och jag kan säga att jag saknar hans sällskap och hans alltid lika glada och skojfriska humör väldigt mycket! Det har varit en mindre rolig tid på jobbet sedan dess. Sitter och tänker på hur vi peppade och uppmuntrade varandra, även om vi gav konstruktiv kritik också. Jag har ett foto av dig på rummet, det hjälper mig att minnas och le ibland… Hoppas för din skull att du gjorde rätt val och att du är där du vill vara! Du lämnade i alla fall djupa avtryck efter dig och väldigt många frågetecken!

RIP Andi